Saturday, November 7, 2009

Bastard child.

Varför vill ingen ha mig? :P Jag är motiverad och duktig, jag är trevlig och hjälpsam och jag ser inte ut som ett rövhål heller. Tycker arbetsgivarna borde lina up för att anställa mig, men nej. Stupid. Sen träffar man på butiksanställda som är riktiga stolpskott och är lika lata och otrevliga som katten Gustaf, men dom får minsann jobb. Wtf? Till slut blir det att man undrar: vad är det för fel på mig? :(

This is the first day of my life

Tuesday, November 3, 2009

Metro Photo Challenge

Världens coolaste Gustav kom med i Metro Photo Challenge!
Klicka här för att komma till röstningen!
Du måste vara inloggad för att kunna rösta.
Scrolla ner så hittar du Gustavs bild, Min far skogsarbetaren.

Sunday, November 1, 2009

Ansiktsburk

Idag provade jag en ansiktsmask. Det brände som fan i ansiktet, ska det verkligen göra det?
Jag har ingen före bild men så här såg jag ut med ansiktsmasken:
Och så här såg jag ut efter:Stor skillnad va? O:-) Nej men ärligt så tror jag inte att den hjälpte så mycket. Mot vad den nu ska hjälpa mot. Jag inbillar mig att jag blev lenare i alla fall, och det är ju alltid något. Men det var jobbigt att sitta kladdig (jag hatar att vara kladdig) i ansiktet i en kvart och sen tvätta bort det (jag hatar att ha vatten i ansiktet) så ansiktsmasker är nog ingenting för mig :P

Söndagar är deprimerande

Vet inte vad det är med söndagar. Dom gör mig ledsen och jag gillar dom inte. Ändå vill jag att det ska bli imorgon. Tills jag kommer på att det är söndag och då vill jag inte. Det är inte det att jag inte tycker om skolan. Nej, det är jättekul. Men det är så jobbigt att gå upp på morgonen och åka tåg i hundra år och sitta och lyssna på en massa prat. Sen börjar jag känna mig stressad igen, över den där dumma rollen som bildredaktör. Känner att det är en massa saker jag glömmer, det här kan inte sluta bra. Om tidningen inte läggs ner pg a brist på pengar så får jag nog snart säga upp mig självmant. Speciellt om jag får ett jobb. God I want a job.

Friday, October 30, 2009

Våga!

En vänlig själ lämnade ju in min plånbok och allting fanns kvar. Det gjorde alla förvånade, men inte mig så jättemycket. Jag är bara glad och lättad. Men visst är det så, vi tror inget gott om våra medmänniskor. Och vad som är ännu värre och som gör mig rädd är att ingen hjälper sina medmänniskor. Hibo berättade om en mamma som var ute på stan med sin dotter när helt plötsligt en främmande kvinna kom fram och tog stryptag på hennes lilla dotter. Mamman försökte få bort kvinnan och bad om hjälp från människor runt omkring men ingen hjälpte till. Tills en 17-åring kom fram och lyckades få bort kvinnan. Vad är det med oss? Vad är det med vuxna människor framförallt? Vad är det som gör att ni inte hjälper någon i nöd. Det läskiga är att jag tror att jag gott och väl skulle kunna bli våldtagen mitt på stan och ingen skulle våga göra nånting. En förälder skulle kunan slå sitt barn i kassan på ica och ingen skulle ens säga åt honom att sådär gör man inte!
Och jag tror inte att detta har nåt med landet lagom Sverige att göra. Jag tror att folket runt omkring oss är lika rädda, eller ointresserade, av att ingripa vare sig vi är i USA, Turkiet eller Kina. Som i filmen "Manufacturing Consent" då Noam Chomsky tar upp exemplet med en kvinna som blir mördad mitt på gatan, folk står och tittar från sina lägenhetsfönster men ingen gör nåt, inte ens ringer till polisen. Eller som testet Kim och Totte, från min gymnasieklass, gjorde som en del i filmen till sitt projektarbete. Det skrämmer mig, och det skrämmer er också, det vet jag för jag känner er så bra. Därför måste vi våga hjälpa till, våga störa, våga utmärka oss och riskera att få en smäll eller hat riktat emot oss. Det är värt det för att hjälpa dom som är utsatta. I have faith in you loved ones. <3

You found me